Hundspann med Adventure Dreams och Polardistans

with Inga kommentarer

Under två veckor över jul och nyår kom jag första gången i kontakt med draghundar. Jag fick då chansen att under min vinter-LIA praktisera på hundspannsföretaget Adventure Dreams. Jobbet var som handler, d v s assistent, åt företagets musher (hundspannsförare). Hundar har alltid legat mig varmt om hjärtat men jag visste inte riktigt vad som väntade. 33 st hundar! Och hur funkar polarhundar? Är de lika enkla och gosiga som min lille Jack Russel-hane Zappa? Jag behövde inte oroa mig länge, mottagandet var varmt, både från hundarna och deras matte, mushern Anne-Laure Benat.

Foto Niklas Karlsson
Foto Niklas Karlsson

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Matten Anne-Laure backar trailern intill den nyss upplysta hundgården. Klockan är ungefär 8.30 på morgonen. Hundarna är i extas, de har med sitt sjätte sinne för längesedan insett vad som är på gång… ”idag får vi springa och dra!”. De skäller, ylar, tjuter, skriker, gnyr, springer runt och skuttar. Snälla matte, jag först! En efter en hoppar de in i trailern. Alaskan Husky-tikarna Alfa (mor) och Gaya (dotter) släpps lösa, de vet exakt var de ska hoppa in! Färden går från basen i Särnaheden till Idre Fjäll ca 3 mil nordväst.

Klockan 10 går första hundspannsturen. Innan dess placeras hundarna vid stakeout där de med blandad portion tålamod väntar in gästerna. Före första turen skall en hel del fixas. Under natten har det snöat och blåst så slädarna måste tömmas på snö. Sedan förbereds de med linor och snöankare samt kuddar och renfällar för gästerna att sitta på. Hundmaten (vatten blandat med kött) placeras i ett varmrum.

Foto Niklas Karlsson

Hundarnas sinnesstämning höjs ytterligare ett snäpp då vi börjar sätta på dem selarna. Nu kan inte ens flockens alfahane Eker hejda sig. Den snälla, stora och när det behövs tuffa Alaskan Huskyn stämmer in i skönsången han med. En efter en leds de fram till sin plats framför en släde. Idag följde 20 hundar med till fjället vilket innebär 5 slädar à 4 hundar. De första gästerna anländer och den sötaste och minsta tiken av dem alla, Siberian Huskyn Delicia, sätter nosen upp mot himlen och ylar på ett sätt som bara hon kan.

Efter gästernas säkerhetsgenomgång är det äntligen dags. Snöankrarna kastas åt sidan och till hundarnas favoritkommando ”FRAMÅT!” far spannen iväg. Hundarna av rasen Alaskan Husky är snabbast, men inför dagens första tur har alla vovvar gott om överskottsenergi och samtliga ekipage sticker iväg som raketer. För de ovana gästerna som själva kör sitt spann gäller försiktighet. Är de inte med på bromsen riskerar de ett snabbt fall. Starten går bra och den bildsköne Alaskan Husky-hanen Choko, som går i första led vid främsta släden, leder stolt flocken ut på fjället.

 

 

Några dagar senare fick jag själv prova på att köra hundspann. Den dagen syntes inte ett moln på himlen. Hundarna var i sitt esse och snön var sådär lagom hård, för både tassar och medar. Kort sagt, en perfekt dag för hundspann. Jag  förundrades över lugnet. Det enda som hördes var rofyllda ljud från hundarna och slädens medar som lätt gled fram över snön. Utsikten över Städjan strax norr om Idre Fjäll var så vacker, en total naturupplevelse. Som musher är man ett med naturen, samtidigt som man är ett med hunden, människans bästa vän. En tår rann ner för min kind och det var då jag insåg: det här är världens finaste sport.

Foto Niklas Karlsson
Foto Niklas Karlsson

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Foto Niklas Karlsson

Under vecka 10 fick jag ytterligare en chans att förkovra mig inom sporten. Draghundstävlingen Polardistans, som första gången arrangerades 2001, hade i år fått äran att arrangera världsmästerskapen i långdistans: WSA World Championchip Long Distance 2017. Många funktionärer behövdes under tävlingen i Särna med omnejd och självklart tackade jag ja. Polardistans är en renrasig tävling enbart för polarhundar, d v s Alaskan Malamutes, Grönländare, Samojeder och Siberian Huskys. Det tävlades i åtta olika klasser. Nome, alltså slädar med 8 eller 12 hundar per spann och Nordisk stil, där mushern åker skidor bakom en pulka som dras av 1-4 hundar. Distanserna var 160 eller 300 km. Tuffast hade pulkaklassen med distans 300 km där samtliga ekipage tvingades bryta. Snöfall och kraftiga vindar hade fyllt leden med ett tjockt snölager. Fint av förarna att sätta hundarnas hälsa och välmående först. Polardistans 2017 blev trots detta en stor succe. Hundspannsförare från 19 länder deltog. Som funktionär hade vi mängder av uppgifter. Jag höll mest till uppe vid Öjvassla vid tävlingens checkpoint. Här hjälpte vi hundar, mushers, handlers och publik till rätta och stämningen var god. Men så kan nog ingen heller vara annat än nöjd när man har hundratals polarhundar omkring sig!

För att vara övertydlig: du som ännu inte provat på hundspann, som förare eller passagerare, gör det!

Läs gärna mer på: adventure-dreams.se – polardistans.se – facebook.com/fikaklubben  (foton)

Fjällsningar, Axel Nordlöf

Foto Anne-Laure Benat
Share on FacebookShare on Google+Share on TumblrTweet about this on TwitterShare on LinkedInPin on Pinterest